Kategoriarkiv: Förebilder

Gästbloggare: Annette från SchoolBoost Network!

SchoolBoost network

received_10206886456855240

Jag välkomnar Annette Wahlgren från SchoolBoost Network som gästbloggare, hon är en fantastisk kvinna och här skriver hon om hur hon från myror i benen, genomförde en rejäl omställning i sitt liv och hur projektet SchoolBoost Network startades!

/Jenny

Lyfter vi skolan, lyfter vi samhället

”Lyfter vi skolan, lyfter vi samhället”

Lyfter vi skolan, lyfter vi samhället! Det är den korta förklaringen på VAD SchoolBoost Network vill göra och HUR vi ska göra det. Jag heter Annette Wahlgren och är en av initiativtagarna. SchoolBoost ska drivas som en ideell förening och är ett nystartat skolutvecklingsprojekt, med extra fokus på alla dem som inte får det stöd de behöver för att kunna lyckas utefter sina egna förutsättningar. Vi vill ge ett extra lyft till både personal och elever i skolan. Vi vill sprida goda exempel på pedagogiska metoder, bra teknik, engagerade förebilder och öka motivationen för ett mer lustfyllt lärande för livet. Vi anser att lärande ska utgå från varje individs styrkor och bygga på egen vilja och intresse.

Varför gästbloggar jag här?

Jag hittade ett intressant inlägg på Facebook från Jenny Ström, som jag genast delade på min sida. Det tog inte lång stund förrän Jenny ”Gillade” SchoolBoost Networks Facebook-sida. Efter bara någon timme pratar vi med varandra på telefon och det klickar liksom direkt, du vet så där som det kan göra med oss som är så där snabba av oss. :)
Vi kom snabbt fram till att vi har mycket gemensamt och Jenny ville att jag skulle skriva ett gästbloggsinlägg om vad vi gör.

Vem är jag och varför gör jag detta?

Jag ska försöka göra en lång historia kort: Min energiska kropp gjorde inte alls som jag (eller fröken och andra) ville i skolan och det där blev minst sagt en utmaning för många fler än mig. Den erfarenheten är en av mina drivkrafter för mitt engagemang för det jag gör idag.  Jag var själv helt klart ute på farliga villovägar under tonåren, men på något sätt hittade jag kraft att göra ett mycket viktigt vägval när jag var 18 år.

Jag självmedicinerade mig med först socker, sedan nikotin, alkohol osv. Jag hade börjat med det tidigt i livet, så redan när jag var drygt 18 år kände jag att detta kommer sluta i förskräckelse om jag inte byter väg nu. Jag bestämde mig för att ta ett vitt år som för mig innebar ingen alkohol eller andra droger, jag rökte dock fortfarande och åt godis. Det var ett mycket lärorikt år som har inneburit att jag än idag inte har kommit tillbaka till det sättet att nyttja den typen av droger som jag gjorde då.

En annan anledning till min lust att bidra till att utveckla lärandet, är att jag under många år hade den stora förmånen att arbeta med barn och ungdomar, både i och utanför skolan. Under den tiden byggdes min drivkraft på och det blev än mer tydligt för mig att många av oss vuxna saknade förmågan att bemöta alla elever på rätt sätt.

Jag har aldrig tjänat mycket pengar, ha inte haft fokus på det. För mig har det alltid varit mer viktigt att tycka att det jag arbetar med ska vara roligt, utvecklande, utmanande och kännas meningsfullt. Jag har också haft lite olika uppdrag som kontaktperson och då fick jag åter kontakt med människor, både vuxna och barn, som på olika sätt hamnat snett i samhällets maskineri. Jag har svårt att bara sitta och titta på när det gäller sådana saker då jag tydligt känner att det absolut inte behöver vara på det sättet.

Från trygghetsnarkoman till frihetsnarkoman

2006 tog jag ett steg då jag kastade mig ut i det okända med att säga upp mig och starta och driva eget företag. Jag arbetade bl.a. med att hålla i föräldrautbildningar och med att utbilda skolpersonal i EQ (emotionell intelligens, Livskunskap) under ett antal år. Åter igen blev det tydligt att det är vi vuxna som behövde utvecklas för att förstå följande: Det finns inga snabba, enkla och bra metoder som gör att vi på ett uppbyggligt sätt kan få barnen att göra som VI vill. Det är faktiskt vi vuxna, oavsett om vi är föräldrar eller lärare, som själva behöver ändra i vårt sätt att förhålla oss till barnen som är lösningen.

Jag sålde allt och startade en stiftelse!

Långt senare gjorde jag ytterligare en stor omställning i mitt liv; från att vara en anställd husägare med en stor företagslokal, till att säga upp mig och numera bo i ett sk compact living på 20 kvm. (För övrigt ett av de bästa val jag har gjort i mitt liv.) Jag sålde det flesta av mina saker, något som kan verka väldigt drastiskt, men det blev liksom lättare och lättare för varenda pinal som försvann ut ur mitt liv. För en del av pengarna byggdes det lilla boendet ihop och den andra delen användes för att starta en stiftelse, en stiftelse för barn och ungdomar utanför ”boxen”, som heter The Consious Future Foundation – TCFF.

TCFF driver och stöttar nytänkande och förebyggande projekt som bidrar till att barn och ungdomar förstår vilken otrolig potential de har och att de betyder något, precis sådana som de är. Övertygelsen är att alla har något viktigt att bidra med, oavsett vem man är. TCFF projekt ska antingen direkt eller indirekt påverka barn och ungdomars psykiska och mentala hälsa positivt.

Att inte passa in, att inte vara som alla andra och att känna sig utanför, är en oerhört stark känsla som försämrar självkänslan, självförtroendet och leder till ett ännu starkare utanförskap. Flera beräkningar visar att ca 13 000 ungdomar hamnar i detta utanförskap varje år och det kostar vårt samhälle mängder i tappade resurser, ett enormt mänskligt lidande och ca 260 miljarder per årskull.

Tack vare mitt lilla och billiga boende, kan jag idag engagera mig ideellt i både stiftelsen och arbeta med andra projekt, som exempelvis SchoolBoost Network. Man behöver med andra ord varken vara rik på pengar eller vara någon framgångsrik kändis för att kunna göra något på ideell bas, som känns meningsfullt och gör skillnad.

Jag har fortfarande företaget kvar ihop med den andra personen som har startade stiftelsen. Han arbetar i det gemensamma företaget och vi klarar oss på det han drar in eftersom vi har så låga kostnader. Vi har liksom på allvar klivit ur det omtalade ekorrhjulet.

12048450_10206838025844495_1486800949_n

SchoolBoost Network – enad front för att påverka beslutsfattare

SchoolBoost Network är det senaste projektet, där jag är en av tre initiativtagare, de två andra heter Christer Hellberg och David Tivemark. Vi träffades i ett tidigare projekt som drevs av stiftelsen Skolvision, också ett ideellt projekt som drevs 2012-2014 och som mynnade ut i tre inspirationskonvent på tre olika orter. I Skolvisions projektgrupp ingick 12 personer, några av de mest namnkunniga föreläsarna inom skolutveckling och för barns rättigheter. Några av dem som också var med var: Lou Rossling, Micke Gunnarsson och pedagog-doktorn John Steinberg som skrivit drygt 40 böcker om skolutveckling.

annette christer david

Det var drygt 100 deltagare per konvent, främst skolfolk men även andra med intresse för skolutveckling. Vilken skillnad som Skolvision har gjort vet jag inte så säkert, men vi har fått mycket positiv feedback då deltagarna både fick verktyg, tips och inspiration i sitt arbete.

Jag, Christer och David hittade verkligen varandra och fortsätter därför vårt samarbete. Vi är så laddade för att bygga vidare på det stora nätverk med fantastiska människor som vi byggt upp och vi vet att det finns många fler som vill samma sak som vi.

Vi vill lyfta fram alla goda exempel på pedagogiska metoder, modeller och förhållningssätt som redan finns och används. Samtidigt vill vi vara öppna för nya idéer på hur vi bäst kan bemöta t.ex. någon med ADHD, Asperger eller kanske någon som är särbegåvad. Det finns otroligt mycket sådan kunskap bland föräldrar till barn med dessa förmågor och utmaningar, men också hos dem som själva har dessa diagnoser och naturligtvis även hos dem som arbetar med personer med NPF. De är alla viktiga resurser som vi ska ta till vara på och i SchoolBoost Network samlas vi från många olika grupperingar, för vi är övertygade om att nu är tiden mogen att göra saker på enad front för att kunna påverka beslutsfattare på riktigt.

Var med!

”Lyfter vi skolan, lyfter vi samhället!”
Så lyder den korta förklaringen på VAD vi vill göra och HUR vi ska göra det. Den långa kan du läsa mer om på www.schoolboost.nu
Gilla SchoolBoost Network på FB här och NU! Gå med i nätverket i vår FB-grupp här.
Det ena är en Gilla-sida och det andra är en FB-grupp, men båda är för SchoolBoost.

Häng på du också, stötta SchoolBoost Network NU!
Med en innerlig önskan om ett utvecklande samarbete,
Annette

 

Hemmasittare – varför? – artikel i Föräldrakraft

Hemmasittare är barn och ungdomar som inte går i skolan, det blir för jobbigt och de stannar hemma. Under våren var det flera tidningar och tv-kanaler som uppmärksammade det här, gjorde intervjuer med barn med framför allt autism, men också ADHD och Asperger. De pratade också med föräldrar och pedagoger.

foraldrakraft mix

Varför hemmasittare?

Jag kände att det saknades en förklaring till varför det blir så jobbigt och har därför skrivit en artikel som kommer att publiceras i tidningen Föräldrakraft. Redan nu kan du läsa artikeln på webben.

Ur artikeln: Det går åt så mycket mer energi till sådant som de flesta andra inte ens tänker på. För mig var det till exempel en stor aha-upplevelse att förstå att andra människor inte känner sina kläder på kroppen hela tiden. För en vanlig person känns byxorna de första minuterna man har dem på sig, sedan stänger hjärnan av det intrycket. Det gör det inte för mig, de känns hela tiden och det tar av min energi och min uppmärksamhet.”

Artikeln är skriven tillsammans med mitt personliga biträde Ylva Ekdahl som även jobbar med ledarskapscoachning till chefer för personer med NPF.  Hon har hjälpt mig att försöka formulera förklaringar: det är inte så enkelt att sätta ord på. Jag är vuxen och mycket medveten om hur jag fungerar jämfört med andra, men för barn och ungdomar är det nog näst intill omöjligt att förklara varför skolan blir så övermäktig. Det känns jätteviktigt för mig att få dela med mig av mina upplevelser. Jag hoppas att det kan hjälpa barn och ungdomar att förklara hur de har det!

Framför allt vill jag visa på att det finns lösningar, det finns möjligheter för alla barn att klara sin skolgång, man behöver inte bli hemmasittare – det gäller bara att rektorer och pedagoger är flexibla, försöker hitta individuella lösningar och att barnen får den hjälp och stöd de behöver!

 

Jag åker in i fängelse, nästan varje fredag

Jag passerar in genom fängelseportarna nästan varje fredag och eftersom jag inte har gjort något brott, får jag passera ut också efter några timmar. Jag och några till från Attention Haninge besöker intagna för att prata om diagnoser och livet efter fängelset.

.Jenny föreläser om besöksverksamhet i fängelser.

Jag är ordförande för Attention Haninge sedan 2,5 år tillbaka. Bl.a. genomför vi besöksverksamhet på kriminalvårdsanstalter. Du kan läsa mer om varför och vad vi gör i mitt tidigare blogginlägg Intern med ADHD – vad innebär det?  Men snabbt kan jag berätta att enligt Kriminalvården uppfyller 25 procent av alla som sitter i fängelse kriterierna för ADHD eller annan NPF-diagnos.

För mig är det här ett oerhört viktigt jobb! Inte bara för att vi får stor uppskattning både av internerna och av Kriminalvården – utan för att det är att jobba framåt, sprida kunskap och hjälpa människor att förstå och hitta sin väg. Tänk alla kreativa människor som kan göra bra saker, men som på vägen hamnade snett, kanske bara på grund av att ingen förstod!

Men hur gör man då?

Besök ute på fängelser är speciellt – det går inte att bara stövla in. Vi som jobbar måste vara överens, vi behöver ha riktlinjer, kontaktpersonerna från Kriminalvården måste både få och ge information. Vem är lämplig att göra besök, vad måste man tänka på när det gäller klädsel, hur samtalar man, vilka ämnen är intressanta, vad får vi ta med oss och visa i form av hjälpmedel? Det finns flera regler vi måste följa. Och hur administrerar och planerar man en sån här verksamhet på bästa sätt?

Många lokalföreningar inom Attention är intresserade besöksverksamhet på fängelse.

Här föreläser jag för andra intresserade lokalföreningar inom Attention på helgens konferens om besöksverksamheten. Vi i Attention Haninge har engagerat oss mycket och drivit projektet i Storstockholm, vi besöker två anstalter och har ytterligare en som vi diskuterar med. Det innebär att vi har en enorm erfarenhet av besöksverksamhet och har hunnit komma en bra bit i vårt arbete. Kriminalvården och Riksförbundet Attention står bakom besöksverksamheten. Du kan läsa mer om projektet på deras hemsida. (Där finns också en intervju med mig.)

Det är många lokalföreningar som är intresserade att starta liknande verksamhet. Givetvis ska de få tillgång till våra erfarenheter. Framför allt behöver vi vara överens om riktlinjer, policys och hur det ska gå till. Det är administrativa, praktiska och etiska frågor som kräver både diskussioner och beslut.

Fler besökare i fängelserna

Det är inte bara Attention som besöker Kriminalvårdsanstalter. Förra måndagen var jag på samrådsmöte på Fryshuset i projektet Passus, där vi var flera föreningar från Stockholm som träffades. Vi ägnade oss åt att dela med oss av erfarenheter, diskutera riktlinjer och etiska frågor för att få inspiration. Något som är väldigt bra för mig att ha med mig i mitt huvud då jag passerar fängelseportarna nästa gång!

 

 

 

Trollkarlen från Oz med Glada Hudik-teatern

Trollkarlen från Oz är väl en fantastisk historia som passar perfekt för Glada Hudik-teatern. En berättelse om de som inte riktigt passar in, men som ändå har så mycket att tillföra. Det passar väl utmärkt för en teaterensemble som i sin målsättning säger att: ”Vårt uppdrag är att förändra hela världens sätt att tänka, se och förhålla sig till utvecklingsstörda.”

image

Igår kväll var jag och såg föreställningen på Cirkus i Stockholm. Det var den sista föreställningen i en turné som teatersällskapet från Hudiksvall kört under hela 2014. Ett teatersällskap bestående av fantastiska individer som kanske i vanliga fall räknats ut, inte setts som personer som kunde lära sig något och aldrig fått en chans.

Ambassadörer för mångfald

Jag tycker att Glada Hudik-teatern gör en strålande insats som ambassadörer för mångfald! Det behöver inte vara torrt och tråkigt, föreläsningar och rapporter för att visa på att alla ska vara delaktiga. Det går att göra det med glädje, skratt och en himla massa gott humör!

Jag tycker de lyckas bra med sin vision. Var och en av dem är en trollkarl som förändrar andra. När den fullsatta föreställningen var slut kände jag mig glad och lycklig och gick därifrån varm i hjärtat med nytt hopp om att det finns plats för alla!

Melodifestivalen deltävling 2 – De faktiska vinnarna! Förebilder med livserfarenhet!

Fattar ni hur fantastiska dessa kvinnor egentligen är?

Ärligt, ju mer jag läser och lär mig om vad Ann-Louise, Siw och Towa gjort, så inser jag att jag alltid kommer med vördnad, innerligt kommer att respektera, men aldrig till fullo förstå vad de i realiteten inneburit för allt från kulturen, schlagermusiken, kvinnorörelsen till något så ruskigt osvenskt som att vara förebilder (i Sverige!) för att kön, ålder, livserfarenhet och kompentens är något alla med självklarhet bör se som vackert och värdefullt som vi medvetet bör se som nationella tillgångar!

Ann-Louise Hanson 68 år Wikipedia

Siw Malmkvist 76 år Wikipedia

Towa Carson 76 år Wikipedia